Jag dricker te. Min blekgröna kopp värmer mina kalla fingrar. Runt mig ligger doften av tända ljus och mango som en matta.

Jag läser en bok som handlar om mig själv, på ett eller annat sätt. Jag läser långsamt, vill inte att den ska ta slut, men jag kan inte vänta tills jag fått läst nästa sida och tagit del av några fler av livets hemligheter.

Jag läser om hur jag blev som jag blev, hur livet bestämde sig för att forma oss. Jag började läsa denna bok med vetskapen om att huvudpersonen kommer att dö, precis som alla andra. Ändå är det med stor sorg som jag väntar på att det ska ta slut, men fortfarande med hoppet om att vi ska överleva.

Det kanske är så vi gör.
Vi vet att vi alla kommer att dö,
men väljer att leva i hoppet om att vi kommer leva för alltid.

Djupa tankar över en kopp te..