Nu sitter jag här ensam kvar. Det är bara jag. Kvar vid världens ände.

Efter vår lilla dagsresa ner till Borås så gjorde vi en hög i soffan framför TV:n.

Jag matade min bror med godis och han försökte att inte bli förbannad på att fjärrkontrollen inte funkar.

Jag drog mig så småningom bort till datorn där jag hittade världens tjejigaste lilla hästspel som jag lekt med nu ett tag. När jag pausade musiken och vände mig om så insåg jag att jag sitter själv. Min familj har släckt lamporna och lagt sig i sina respektive sängar.

Det är tomt och tyst. Jag njuter.

Jag kanske är dum.

Jag borde njuta av min familj, men det finns inget bättre än när alla sover och jag har hela huset för mig själv.

Nu lyssnar jag på de fjantigaste powerballaderna jag kan hitta och dricker te. Mina hästar gillar te.

Det är åtminstone det jag försöker få dom att förstå. Dom är inte riktigt med på noterna...

Te är bra.