Målar akvareller i huvudet. Det var så länge sedan jag tog fram mina färger och penslar nu, att jag knappt kommer ihåg hur man gör. Kanske att det är som att cykla - har man en gång lärt sig det så sitter det i. Fast jag vet att det inte är så. Målar man inte på länge så saknar man det och ju längre man väntar desto svårare är det. Bilderna blir fulare och fulare för var dag som går.

Världen slutar ändå inte att vara vacker, och tar man sig tid att öva. Måla fula skisser och göra slut på pappersark.

Så är det nog ändå lite som att cykla. Det tar lite tid innan man hittar balansen.