Rastlös. Driver runt på småstadsgator i det fina kvällsljuset.

Kommer hem och börjar packa. Provar sovsäcken och liggunderlaget. Skrattar så jag gråter när mamma ska försöka förstå sig på vårt nya "självuppblåsande" liggunderlag. "Självuppblåsande" ska man nog ta med en nypa salt, men det gav mig ordentlig kvällsunderhållning i alla fall :)

Jag vill åka nu samtidigt som jag njuter av att vara hemma. Det är med glädje som jag vaknar och inser att jag ligger i min egen säng som omväxling.

Den här dagen känns trots olika sorters underbarhet som om den är helt bortkastad.

Igår satt jag vid familjen Svahns köksbord i deras fantastiska kök, med gitarrmusik till frukost och "storasystersyndromet" sittandes i fingertopparna. Jag träffade Tryggve för första gången, kyrktornet blev signerat, jag fick en läxa i hur solen vandrar och ett flygplan att sprida stjärnor med.

Jag skaffade mig en glänsande vän, åt hjärtan till kvällsmat och avslutade alltihop med att fundera på hur många bokstäver det är i ordet "anala".

En ljuvligare dag kunde jag inte fått.

Att sen på kvällen åka från ett hem till ett annat hem var svårt.

Jag trodde inte att jag skulle trivas så bra. Men det gjorde jag. Verkligen.

Det känns som att jag fått en hemlighet att bära med mig. Ett smultronställe som bara jag vet om.