"Där rädslan får ge vika för änglarnas brus." 

Det är där vi befinner oss. Mitt i änglarnas brus. 
Det är inte varje dag vi greppar det, förstår att vi är mitt i det.

Idag har änglarnas brus varit extra påtagligt i mina öron. En dag har gått som kantats av kärlek i alla hörn. Ytterligare en dag när jag fått kroka i armkrok med Jesus och se vart det tagit mig.
En gudstjänst så vackert utmyckad av orgeltoner, vägmärken och omsorg.
Att efteråt få landa i ett hem där min största sorg är att dom älskade människorna där inte förstår hur mycket dom betyder. Ett hem där det alltid finns en kram att tillgå och det nära på aldrig saknas kakor.
Omgiven av vackra människor fick jag sen vara med att bana väg. Ljus i handen och glitter i håret. Det är något speciellt.  

Vi är så upptagna med att förbereda oss. Vi städar, tvättar, pysslar, bakar, gör fint, lagar mat och köper presenter. Vi är så mitt uppe i alla våra förberedelser att vi missar den riktiga förberedelsen.

Konungen kommer. 

Han kommer inte i ära och prakt, han föds inte bland sidenlakan och purpur. Han lämnar all sin härlighet, och gör sig till en av oss.
Och vi får vara med.
Varje år så får vi vänta på kungen som ska komma.
Men vi får också kliva med herdarna ut på betet.
Vi får stilla och i förundran lyssna till änglasången och höra bruset av vingar. 

Jag virade in mig i tacksamhet när jag avslutade dagen med en kvällspromenad i snöfallet. 
Gud vände sitt ansikte till mig idag,
och jag tror att Han log.