Tittar mig i spegeln.

Jag har packat. Nästan allt. Eller det är åtminstone vad jag intalar mig själv, egentligen så vet jag att jag knappt packat hälften av de saker jag ska ha med mig. På något vis så är det den typen av ritual som gör att jag rusar runt 10 minuter innan avfärd och letar efter de sista saker som skall packas ner.

Naturligtvis så hittar jag inte allt, men oftast ändå någon typ utav substitut som räcker ganska bra.

Håret är i en knut, imorgon kommer det vara lockigt. Liknelsen med ett lejon kommer inte vara långt borta. Ändå så envisas jag med att manipulera mitt annars så raka hår till något med liv och rörelse och inte bara något som hänger.

Jag har packat noter. Jag måste verkligen öva på min flöjt. Visserligen är risken överhängande att när jag i stundens hetta imorgon ger mig av så kommer flöjten inte hänga i fodralet över axeln utan stå kvar i rummet. Även om Pehr ibland inte är särskilt sammarbetsvillig så har han haft semester nu, hans fyra veckor är för länge sedan över.

Det är trötta ögon som tittar tillbaka på mig. Det är dags att samla ihop mig och mina ägodelar (med andra ord plocka ut alla mina kläder ur sängen...).

35 grader i Berlin är varmt.

Det är mycket varmare än 35 grader på en strand på Korfu, eller vid Ursand i Vänersborg.

35 grader i Berlins innerstad är något man bara inte kan komma ifrån.

Det känns som att vi redan varit här i 2 dygn, ändå är det bara första dagen.

Vi har hunnit med mycket. Trots att vi inte lyckats undkomma värmen så har vi njutit av staden så mycket vi bara kunnat. Jag har vandrat runt i mina solglasögon och fotriktiga skor, har insett att det där mamma sagt i alla år om att det är viktigt att ha bra skor kanske inte är så dumt i alla fall.

Berlin är en fin stad om man kan se bortom de stora byggnadsplatser som finns i hela staden. Överallt byggs det nytt, och byggs det inte nytt så renoverar man. Ändå är Berlin en ganska grön stad med stora parker och grönområden. 

Man överraskas vart man än går. I ett kvarter med ganska fula lägenhetshus kan man helt plötsligt snubbla på ett underbart fint hus med utsmyckad fasad och vackra balkonger. Små antikvariat samsas om gatorna med stora modehus som Chanel och Luis Vitton, och runt varje gatuhörn står en duktig gatumusikant och visar upp sina färdigheter. Jag fastnade för en man som spelade klarinett utanför HM. Snabba fingrar, fin ton. Hans melodier klingar fortfarande i huvudet på mig.

Dagen avslutas med ett besök på en mycket liten restaurang som serverade underbart goda tapas.

När största problemet i livet är vilken sorts tapas man ska välja så är livet bra, riktigt bra.

En lång bilresa hem.

Det är sand överallt.

Överallt är en underdrift. Det är sand i kläder, skor, bilsäten, väskor, underkläder, halsar och ögon. Egentligen alla ställen som det inte ska vara sand på. Ja.

10:15 lämnar vi stranden bara för att fastna i en bilkö 10 minuter senare, vi sitter i bilkön i 2 timmar. Vi kryper fram på vägen. Jag har en stark längtan hem.

Alla är trötta. Vi har skrattat, grälat, gråtit och skrattat lite till. Sången "Alexander kyckling" har varit ett varmt inslag både vid frukost, lunch och middag samt all tid där emellan. Den har sjungits så till den milda grad att modern i familjen förbjudit den och systrarna Sunnerdahl har även översatt den till danska för att kunna irritera henne ytterligare.

Nästan varje dag under hela veckan så har jag haft hicka någon gång under dagen. Isas farmor säger att det är för att någon tänker på dig då. Jag tycker att det är en fin tanke. Att man får hicka för att det någon annanstans på jordklotet sitter någon som tänker på dig.

Bilresan fortsätter och jag slumrar till under min gröna filt. Mitt hjärta börjar ändå värka när klockan närmar sig 14 och jag vet att det i Trollhättan förbereds för en konsert med en stor fin gospelkör och Samuel Ljungblahd. Jag har hela tiden vetat att jag skulle missa den, men det tar ändå emot att inse att man inte kan vara på två ställen samtidigt. Jag lyckas nästan bli inlåst på en Statoiltoalett, får konstaterat för mig att det verkligen INTE finns någon avstängningsknapp på min syster och när vi kört 10 timmar stiger irritationen i bilen.

Vi har anlänt till Borås efter en fin biltripp genom vackra miljöer och vi vinkar av syster med katt.

Himlen har samma färg som vattnet på Sardinien, samma färg som min brors ögon.

Pappa har snart kört bil i 12 timmar och vi har fortfarande nästan en timme kvar.

Det är en vacker sommarkväll.

Jag lutar huvudet mot bildörren och somnar.

Jag både älskar och hatar att packa.

Jag tycker inte om att packa för att jag glömmer alltid något, och vädret blir aldrig som man tänkt sig när man kommit fram.

Men jag älskar att packa. Det innebär att man ska åka någonstans. Till ett nytt ställe, få se nya platser, träffa nya människor och äta massa god mat. Denna gång är det dock en nygammalresa. Danmark, sydvästra Jylland.

Vi ska till min barndoms paradis.

Henne Strand - en 5 mil lång sandstrand.

Köpman Hansen - Där inhandlas de nybakta frukostbröden varje morgon.

Mitt favoritställe: En liten nergången rockbar i källaren på ett gammalt stenhus.

Då kan man ju undra hur en gammal rockbar kan ha något med mitt barndomsparadis att göra. De serverar den godaste glassen man kan hitta i Danmark. De flödar också en jämn ström av musik från dörren. Det är allt från rock-klassiker till lokala band där medelåldern på senare år hamnat över 50-strecket. Underbart! :)

Vilken fin födelsedag det var igår!

Men jag orkar verkligen inte skriva nåt om den nu... en annan dag.

Idag har jag haft en jättefin dag med Sanida! Hon är verkligen guld värd, och jag har saknat henne så att det har gjort ont!

Men idag har vi myst!

Jag fick mer presenter!

Massa gott fika!

Och välbehövligt prat!

Hon är fin.

Imorgon är det dags för släktkalas och systern kommer hem. :)

Pappas födelsedag.

Jag har fått present(er).

Imorgon är det min tur att fylla år.

Jag har varit jätteförkyld och är det fortfarande.

Förhoppningsvis så mår jag ännu lite bättre imorgon.

Jag kunde inte göra annat än att älska denna dag ifrån början. Det första jag gjorde var att slå in pappas present. Efter hans morgonuppvaktning så stod det helt plötsligt en hel familj på trappan med ett jättestort paket, till mig!!

Öppningen skedde omedelbart och jag var så nöjd! Helt tagen av att jag har turen att få gåvor ifrån så fina människor... Jag älskar att få presenter! Det är helt underbart!

Jag kommer sova dåligt inatt. Jag känner det. Nervositeten kryper i mig redan..

Jag väntar och väntar och väntar.... men nu är den snart här.. min dag... min vuxen dag. :)

Gårdagen började som väldigt oplanerad. Väldigt oplanerad.

Vi skulle titta på en båt och äta jordgubbar, det var allt.

Isa missade bussen. Jag gick upp alldeles för sent. Vi bestämde oss ändå för att gå in till staden utan paraply. Det var min dumma idé, jag erkänner men det är bara så himla jobbigt att gå runt och bära på ett paraply om man inte behöver det!

Vi hade behövt det, verkligen.

Vi hann titta på båten ett tag innan det började regna. Då flydde vi under ett tak. Efter ett tag såg det ut att lätta och vi ville verkligen ha jordgubbar. Vi sprang till ICA. Sprang från ICA och vi blev jätteblöta!

Efter ett litet samtal med skepparen på båten så fick vi lite plast att ta på oss och vi var underbart glada!

Det blev middag hemma och sedan gav vi oss av till New Wine i A-hallen, denna gång med ett paraply. En speciell kväll med mycket glädje. Efteråt var det bara att börja gå hemåt (hem till Isa alltså, jag skulle ta bussen hem).

Det var uppehåll och luften var jättehärlig efter regnet. Efter en stund tog jag av mig skorna. Att vara barfota var nödvändigt. Vi njöt av kvällen som nu snarare blivit natt. Isa insåg snart att sista bussen gått och att jag skulle bli tvungen att gå hem. Det var så skönt ute att vi ändå bestämde oss för att fortsätta vår lilla promenad. När vi gått i en kvart började det ösregna. Dock väldigt lokalt, 10 m bort regnade det inte längre.

Isa gick hem och jag började min lilla vandring. Det var uppehåll. Jag var trött. Hade skor på mig. Saknade någon att prata med. Blev jätteskrämd av porlandet i en gatubrunn. Efter en lång promenad dyker en vardagsängel upp, börjar med att förgylla min tillvaro för att sedan ge mig skjuts hem. Vilka fantastiska människor jag har runt mig egentligen!

Trots febern som nu stiger i kroppen på mig och ontet i halsen så var det värt det. Vilken dag.