En stor mugg te, några tända ljus i fönstret och en doft av popcorn som sprider sig på internatet.

Idag har inte varit en helt bra dag. Hm. En riktigt dålig dag till och med. Jag är trött och har haft massa mysiga besök hemifrån denna veckan. Saker som gjort att jag nog längtar hem lite.

Problemet är att jag vet inte riktigt vad som räknas som hemma längre. Det har alltid varit en självklarhet. Jag har aldrig bott någon annanstans, någon längre tid, än i det gula tegelhuset, bredvid en kyrkogård, en bit från Vänern. Det har alltid varit hemma och det har aldrig funnits någon anledning att ändra den uppfattningen. MEN! Även om jag fortfarande säger att jag åker "hem till Vänersborg" så bor jag ju faktiskt inte där längre. Nu bor jag här. Men kan man kalla ett internatsrum för sitt hem verkligen?

Så mitt i den här dåliga dagen med massa reflektion och tankar så finns det människor.

MÄNNISKOR.

Dessa jobbiga, konstiga, oförutsägbara, fantastiska, glädjefyllda, kramgoa, leende, ödmjuka...

älskade människorna. Som oavsett hur dålig dag man har ändå lyckas vända det till något positivt. ÄVEN om det vi sitter och pratar om är funktioner i molltonarter och förvirringen sprider sig som en löpeld genom klassrummet, eller om vi ska dirigera varandra och i princip står och nästan både slår till oss själva och personen som tyvärr har blivit tillsagd att stå bredvid och få taktslagen i ansiktet.

Att få skratta är nog det bästa. Det sitter extra långt inne en dålig dag, men att kapitulera för sin dåliga dag, säga öppet att man har en dålig dag och se hur den försvinner bort med orden man precis uttalat är det allra bästa. Att våga hoppas att dagen kan vända till det bättre.

 

Dragspelarn

23 november 2013 20:14

Home is wherever I lay my hat... ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här veckan så är det nästan exakt ett år sedan jag kom till Eksjö. Jag kom körande i en snötäckt skog sent på kvällen i min lilla gröna peugeot med nackstöd som var formade som konturen på en bil. Om jag hade vetat då vad det var jag körde mot, h...

   Idag hände det. Mitt ovanligt trötta jag stod i kassan på coop. Killen framför mig med sina bruna lockar och ekocertifierade tomater hade inte koll på hur mycket pengar han hade kvar på kortet så när han tryckt sin kod och grön knapp så kom det. "...

"Där rädslan får ge vika för änglarnas brus."    Det är där vi befinner oss. Mitt i änglarnas brus. Det är inte varje dag vi greppar det, förstår att vi är mitt i det.   Idag har änglarnas brus varit extra påtagligt i mina öron. En dag har gå...

Det är fredag kväll och jag sitter och försöker summera veckan och allt som hänt. Sofia Karlssons stämma ekar mot de halvtomma väggarna i min studentlägenhet och stjärnorna gnistrar och glimmar utanför mitt fönster. Min bultande knäled drar uppmärksa...

Det är kallt, mörk och den något blånade skymningen som en kär gammal vän till mig en gång berättade om, har jag för första gången fått uppleva idag. En osminkad söndag. Så löd rubriken för dagens handlingar. En osminkad söndag innebär; sovmorgon, fi...