Idag har varit den 9:e augusti. Om 15 dagar så flyttar jag till stora staden. Underligt.

Det var jättelång tid kvar. Jag hade i princip hela sommaren på mig att bestämma vad jag ska ta med mig och hur jag ska göra med alla saker som fortfarande kommer stå kvar som påminnelser i mitt gamla rum, för att min stackars familj fortfarande ska minnas att jag finns. I 19 år har jag funnits inom dessa väggar och det sätter sina spår. Visserligen har vi gjort om rummet och det har rensats ur åtskilliga gånger, men ändå är det mycket som ska beslutas om det ska sparas i en låda på vinden för eftervärlden eller om det ska slängas.

Något som jag inte på fullt ansvar insett förrän idag är att det ju inte bara kommer vara saker som jag lämnar efter mig i min hemstad. Idag fyllde min moster 29 år (sanningen är att hon fyllde 45 men alla mår bättre av att få känna sig unga så länge det går) och vi samlades hemma hos henne för att äta familjepizzor från Hajdar och skratta tills solen gick ner. Vi satt ute och det var kallt. Vi lånade filtar och sockar tills min kusin så vacker uttryckte "Varför kan vi inte bara gå in?!" och vi förflyttade oss. Vi retade min fina moster för hennes ålder och den goda kladdkakan som var så torr att det nog mer kan kallas chokladkaka. Jag blev plågad med att lyssna på "Pirates of the.. " - temat, moster fastnade i sin nya solstol på mer än ett sätt och vi skrattade så vi grät. Det var en jättefin kväll och när det var dags för oss att dra oss hemåt så tog min mormor mina händer, stirrade djupt in i mina ögon och sa grav allvarligt "Men vi ses väl igen innan du åker...?". Vi kramades många gånger och länge, samtidigt som jag övertygade henne om att jag har två långa veckor hemma som jag kommer hinna hälsa på henne under. Kusinerna och mostern fick också stora kramar. 

Jag tycker om min familj, och det känns stort och konstigt att vi inte ska träffas på länge.

Ändå så längtar jag enormt tills på måndag. Då har alla börjat arbeta, det är bara jag och min bror hemma och då ska jag a tag i allt som behöver göras. Gå igenom rummet, slänga och spara. Packa. Packa ner mitt liv i tillräckligt små förpackningar för att få så mycket som möjligt att få plats i en bil, men ändå inte ta med sig för mycket. Försöka komma underfund med vad som är viktigt, ungefär som i alla andra aspekter av livet. Fatta vad som är viktigt i allt sorl av oviktighet.

Imorgon ska jag sjunga för korna i Stenstorp. Det blir bra.