Dagen har kantats av influensa, tjafs, god musik och extrem trötthet. I mina enorma försök att ta tillbaka redan förlorad tid sedan helgen, så lyckades jag med konststycket att förlora ännu mer tid.

Dagen som började med så fina framtidsutsikter, kunde i slutändan inte uppvisa så mycket mer än några mer eller mindre trivsamma promenader i slasket, ett utfört prov i Naturkunskap, ett lämplighetstest från försvarsmakten, 8 lästa kapitel i boken som Gud inte ville läsa, några trevliga och otrevliga konversationer samt en eller två kramar.

Den extrema trötthet som lagt sig över mina axlar har inte släppt sitt tag än och jag börjar längta till sommaren. Boken jag läser försätter mig i en minst sagt jobbig sinnesstämning och medan jag tog mig hemåt i mörkret så vältrade jag mig i min olycka, tills jag mötte någon som fick mig på rätt spår igen. Hon påminde mig om att det många gånger kan vara mycket värre än vad mitt liv är nu, och att det kan svänga väldigt fort.

Så när jag nu sitter här med den ekologiska mjölk, som jag envisas med att köpa när det är jag som handlar, och drömmer om det där teet som jag inte orkar göra, så är jag nog ganska nöjd ändå.
Imorgon ska det regna.

Denna fråga ställde försvarsmakten till mig idag. Det värsta var att dom har god anledning att göra det också. För vad håller jag på med egentligen?

Jag misstänker att jag i beslutet om vad jag ska göra med mitt liv, eller vad jag ska göra till hösten, håller på att bli helt knäpp. Idag var jag och lyssnade på två yrkesföreläsningar, den ena var Polis, den andra Teaterproducent.

Efter att jag lyssnat på polisen så tänkte jag allvarligt för mig själv att "Det kanske skulle vara något!". Det tog säkert två timmar innan jag avfärdat denna riktigt idiotiska idé. Hur skulle jag klara av polisens fystest med mina dåliga knän? Eller hur skulle jag fixa att bära vapen och använda våld? Det är ju en helt absurd idé, att jag ens funderade på det är ju skrattretande! Ändå så tog det två timmar innan jag fattade att det var en dum idé. Nu sitter jag ändå och provar i tanken igen... kanske...?

Militär grundutbildning är också en sån där HELT konstig tanke, men ändå så finns den..

Igår ville jag bli Socionom, dagen innan dess ville jag gå bibelskola. Idag kunde jag tänka mig allt från apotekare och polis, till socionom och musiklärare.

Vad håller jag på med..? Jag är hopplös..

Jag är trött, sover nog lite dåligt.

Det är nyårsnatten som spökar genom ett nästan svart blåmärke på låret.

Jag tänkte nog, likt min bästa vän, försöka summera mitt år lite grann, om det nu är möjligt att göra såhär? 

Tänk vad mycket jag har hunnit med detta året! När jag tänker tillbaka på det så undrar jag hur jag har hunnit med allt detta, och jag undrar hur mycket småsaker, fina minnen som jag redan glömt.

Första halvan av detta året var underlig, overklig. Det hände något som inte fick hända, som inte kunde hända egentligen men ändå så hände det på något konstigt vis. Min syster blev sjuk. När jag träffar henne nu så inser jag hur länge sen det är och hur mycket hon kämpat. Andra halvan av året har handlat om att ta tillbaka livet, på så många plan. Jag har rest mycket, sett Berlin och Taizé för första gången, återsett fantastiska platser. Gett mig ut på äventyr, nästan badat näck i Bredsjö och sjungit för korna i Stenstorp. Jag har träffat så mycket fantastiska människor som jag inte skulle träffat om det inte var för en massa konstiga omständigheter! Jag har umgåtts med dessa vänner, nya som gamla, haft massa underliga, underbara samtal om livet och vad som händer sen, och försökt hitta vägar ut på alla problem som har uppstått under tiden.

Något som jag kan säga att jag har lärt mig är värdet av ett leende, hur underbart det är att få bli förbannad ibland, att man aldrig ska upphöra att förvånas av livet, att en blommig klänning kan fixa det mesta(för stunden), att det finns så mycket mer i en människa än vad som möter ögat, vikten av att ha en bra brödkniv, att man aldrig ska packa för mycket, näsdukar är förbaskat bra att ha i väskan, det är mycket bättre att gå och träna än att dricka kaffe, och att man aldrig är så ensam som man känner sig.

Nu ser jag fram emot ett nytt bra år, för om det är något som detta skitåret har bevisat så är det att även ett skitår kan bli väldigt bra i slutändan.

Nu tänkte jag att vi skulle fortsätta med att försöka ha lyckliga dagar.