Den här helgen har jag spenderat i Örebro. Och nu sitter jag här och funderar på hur bra det var egentligen..?

Jag har nämligen gått och blivit kär i en stad, insett att jag inte är någon förortsmänniska och blivit kär i en stad.

Om man både i mörker och ljus inte kan göra annat än att titta på människor, hus och älv, och säga "Åh vad fint det är!" tusen gånger, då vet man att man blivit kär i en stad. En fantastisk guide också så kan man ju verkligen förstå att jag inte kunde vara annat än lycklig.

Om jag skulle flytta till Örebro nu och så småningom hitta någon att vara lycklig med så skulle jag aldrig flytta därifrån om jag inte var tvungen. Det är verkligen så, jag skulle bli kvar där. I stadsparken.

Jag har hela tiden tänkt att jag skulle kunna tänka mig att flytta runt lite innan jag rotade mig någonstans, så nu känns det ju jättedumt om jag flyttade till Örebro direkt, eftersom jag skulle bli kvar där. Jag skulle aldrig prova att bo någon annanstans. Men Örebro står ju kvar. Det är inte som att staden inte kommer vara kvar om ett år. Ett år att prova något annat.

Ändå så sitter jag här, känner mig lite hängig med en DN, en kopp vanlijte och kursprogrammet för Örebros Universitet. Söker febrilt efter en utbildning som jag skulle vilja gå så att jag kan flytta till Örebro till hösten. Jag har liksom börjat ifrån fel håll, det hade varit bättre att hitta en utbildning och sen bli kär i en stad.

Sitter och resonerar med mig själv, det är dumt att jag inte kan komma till ro, skulle nog behöva sova egentligen. MEN! även om jag inte vet hur det kommer bli, så sitter jag och är onödigt, skämigt lycklig över dom fina burkarna jag köpte innan vi åkte från Örebro.

Den fundering som står över allt grubbel om hur jag ska göra och var jag kommer hamna är om Gud skapade träden små och lät dom växa upp eller om han skapade dom stora direkt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här veckan så är det nästan exakt ett år sedan jag kom till Eksjö. Jag kom körande i en snötäckt skog sent på kvällen i min lilla gröna peugeot med nackstöd som var formade som konturen på en bil. Om jag hade vetat då vad det var jag körde mot, h...

   Idag hände det. Mitt ovanligt trötta jag stod i kassan på coop. Killen framför mig med sina bruna lockar och ekocertifierade tomater hade inte koll på hur mycket pengar han hade kvar på kortet så när han tryckt sin kod och grön knapp så kom det. "...

"Där rädslan får ge vika för änglarnas brus."    Det är där vi befinner oss. Mitt i änglarnas brus. Det är inte varje dag vi greppar det, förstår att vi är mitt i det.   Idag har änglarnas brus varit extra påtagligt i mina öron. En dag har gå...

Det är fredag kväll och jag sitter och försöker summera veckan och allt som hänt. Sofia Karlssons stämma ekar mot de halvtomma väggarna i min studentlägenhet och stjärnorna gnistrar och glimmar utanför mitt fönster. Min bultande knäled drar uppmärksa...

Det är kallt, mörk och den något blånade skymningen som en kär gammal vän till mig en gång berättade om, har jag för första gången fått uppleva idag. En osminkad söndag. Så löd rubriken för dagens handlingar. En osminkad söndag innebär; sovmorgon, fi...