Gårdagen började som väldigt oplanerad. Väldigt oplanerad.

Vi skulle titta på en båt och äta jordgubbar, det var allt.

Isa missade bussen. Jag gick upp alldeles för sent. Vi bestämde oss ändå för att gå in till staden utan paraply. Det var min dumma idé, jag erkänner men det är bara så himla jobbigt att gå runt och bära på ett paraply om man inte behöver det!

Vi hade behövt det, verkligen.

Vi hann titta på båten ett tag innan det började regna. Då flydde vi under ett tak. Efter ett tag såg det ut att lätta och vi ville verkligen ha jordgubbar. Vi sprang till ICA. Sprang från ICA och vi blev jätteblöta!

Efter ett litet samtal med skepparen på båten så fick vi lite plast att ta på oss och vi var underbart glada!

Det blev middag hemma och sedan gav vi oss av till New Wine i A-hallen, denna gång med ett paraply. En speciell kväll med mycket glädje. Efteråt var det bara att börja gå hemåt (hem till Isa alltså, jag skulle ta bussen hem).

Det var uppehåll och luften var jättehärlig efter regnet. Efter en stund tog jag av mig skorna. Att vara barfota var nödvändigt. Vi njöt av kvällen som nu snarare blivit natt. Isa insåg snart att sista bussen gått och att jag skulle bli tvungen att gå hem. Det var så skönt ute att vi ändå bestämde oss för att fortsätta vår lilla promenad. När vi gått i en kvart började det ösregna. Dock väldigt lokalt, 10 m bort regnade det inte längre.

Isa gick hem och jag började min lilla vandring. Det var uppehåll. Jag var trött. Hade skor på mig. Saknade någon att prata med. Blev jätteskrämd av porlandet i en gatubrunn. Efter en lång promenad dyker en vardagsängel upp, börjar med att förgylla min tillvaro för att sedan ge mig skjuts hem. Vilka fantastiska människor jag har runt mig egentligen!

Trots febern som nu stiger i kroppen på mig och ontet i halsen så var det värt det. Vilken dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här veckan så är det nästan exakt ett år sedan jag kom till Eksjö. Jag kom körande i en snötäckt skog sent på kvällen i min lilla gröna peugeot med nackstöd som var formade som konturen på en bil. Om jag hade vetat då vad det var jag körde mot, h...

   Idag hände det. Mitt ovanligt trötta jag stod i kassan på coop. Killen framför mig med sina bruna lockar och ekocertifierade tomater hade inte koll på hur mycket pengar han hade kvar på kortet så när han tryckt sin kod och grön knapp så kom det. "...

"Där rädslan får ge vika för änglarnas brus."    Det är där vi befinner oss. Mitt i änglarnas brus. Det är inte varje dag vi greppar det, förstår att vi är mitt i det.   Idag har änglarnas brus varit extra påtagligt i mina öron. En dag har gå...

Det är fredag kväll och jag sitter och försöker summera veckan och allt som hänt. Sofia Karlssons stämma ekar mot de halvtomma väggarna i min studentlägenhet och stjärnorna gnistrar och glimmar utanför mitt fönster. Min bultande knäled drar uppmärksa...

Det är kallt, mörk och den något blånade skymningen som en kär gammal vän till mig en gång berättade om, har jag för första gången fått uppleva idag. En osminkad söndag. Så löd rubriken för dagens handlingar. En osminkad söndag innebär; sovmorgon, fi...