Jag trampar omsorgsfullt på varje löv när jag är ute och går. Stannar upp lite varje gång, bara för att höra det där underbara prasslet när det går sönder under min fot. Njuter riktigt av att höst inte bara innebär regn, det finns faktiskt riktigt fina höstdagar också.

Koffeinet håller på att gå ur kroppen. Jag känner mig härligt trött. Jag skulle behöva plugga. Lära mig om homologa organ, läsa August Strindbergs samhällskritik och komma på hur man bäst formulerar en miljöbeskrivning på engelska... men jag fick en bok idag. Den är tryckt år 1942, har ägts av en kvinna vid namn Ester. Ryggen håller på att falla isär men det är bra papper i den.

Alla år på biblioteket har lärt mig hur bra papper känns, hur det ska lukta.

Boken är till för kristna feminister. Förmodligen given av en mamma till sin dotter som bevis på att det faktiskt alltid funnits starka kvinnor. Jag ska börja från början. Börja med Eva.

Boken börjar med att författaren spyr på tidig 1900-tals svenska över hur alla män alltid skyllt syndafallet på kvinnan och aldrig tagit nåt eget ansvar.

Det kommer bli en bra kväll.