Att längta hem.
Det var länge sen jag hade hemlängtan. Jag hade aldrig det på samma sätt som andra barn när jag var liten. Jag visste att hemma fanns kvar och inte skulle försvinna någonstans. Istället var jag rädd om just nu. Jag njöt av att vara hemifrån och av att få visa hur duktig jag var på att klara mig själv.
Detta har nog avtagit lite med åren men jag har fortfarande inte hemlängtan som andra. Jag längtar till människorna som jag kallar hem, familjen jag valt att kalla min.

Idag har jag druckit varm choklad med vispgrädde och ätit lussebullar ihop med några av mina fina vänner. Dom förgyller mina dagar.

Jag skvätte mjölk i ögat på mig själv.
Obekvämt.