Jag har lov. Jag minns inte längre vilken dag det är när jag vaknar, och jag bryr mig inte om att ta reda på det heller. Jag trivs bra i min flytande tillvaro. Jag sover, lagar mat och träffar andra med flytande liv om dagarna. På nätterna spelar jag gitarr, äter godis, dricker te och lyssnar på musik. Jag gör allt det där som jag inte har tid med eller orkar annars. Jag njuter av att inte behöva bry mig. Min mamma säger att jag slösar på livet, att jag går runt som en zombie om dagarna och inte tar till vara på dom. Jag kan dock inte riktigt hålla med henne. Jag njuter aldrig så mycket av morgonduschen som när jag vet att jag skulle kunna duscha i 3 timmar. Jag har tid. Eller när jag kommer upp klockan 12 och äter frukost fram till klockan 16. Det har jag inte gjort än... det kanske jag ska göra imorgon? Nej. Imorgon ska jag ta med mig mitt fotoalbum och åka till mormor. Dricka kaffe, äta outgrundligt god saffranskrans och prata om en svunnen tid.

Jag ska njuta av hennes sällskap, och jag hoppas att hon finner i sitt hjärta att njuta av mitt.

Sov nu.