Att det är sommarlov har inte riktigt gått upp för mig än. När min syster, min mamma och jag stod ute på garageuppfarten och planterade i alla krukor och byttor vi kunde hitta så regnade det. Inte ett stilla fint regn. Det ösregnade. Det blåste i träden och det hade, på många sätt, kunnat vara oktober. Jag stod i min höstjacka med jord i skorna och förstod verkligen inte hur det skulle kunna bli sommar nu. Att det är mitten av Juni och midsommar nästa helg är så avlägset att det nästan inte finns.

Ändå så infann sig en liten sommarlovskänsla när jag skrubbat färskpotatis och ätit trevlig och väldigt god familjemiddag. Nu har jag istället hamnat i stadiet där jag ska hinna med en massa saker. Jag ska träna varannan dag, jag ska öva flöjt minst 2 timmar per dag, jag ska spela piano så att det ryker om det, och göra mina röstövningar tills jag blir operasångare. Allt detta plus resor till diverse ställen ska jag hinna med. Jag ska dessutom hinna med något som kallas för vila. Det är inget jag direkt har talang för men övning ger färdighet. Nu lät jag som min pappa... suck.. detta blev ett långt inlägg och nu ska jag sluta tjata. Jag börjar bli trött på mig själv, det är nog dags att uppsöka sängen.