Edith Piaf är verkligen bra kvällsmusik. Det och en tekopp kommer man väldigt långt på.

Dagarna går så långsamt men ändå så fort... Det känns som vi gått i skolan i 2 veckor, när vi i själva verket inte ens klarat oss igenom första veckan. Ändå så tycker jag att dagarna går i rasande tempo. Det är så mycket att göra(som vi ibland inte gör), och vi har så roligt.

Trots att vi leker mer än någonsin så märks det ändå att vi blivit äldre. När jag gick i lågstadiet och vi fick nya böcker så var det första jag gjorde att ta hem dom och läsa igenom dom, speciellt om det var böcker vi skulle ha i engelskan. Idag hade jag min första "Engelska C-lektion", någonsin, och vi fick böcker. Den boken fick minsann inte följa med på någon pilgrimsfärd hem till mig innan läsåret börjar på riktigt. Den blev fort och lätt inkvarterad i skåpet, utan någon tanke på genomläsning. Ändå så uppvisade jag inga symptom på samvetskval, snarare lättnad.

Det som dock verkligen satte guldkant på min dag var ett pling. Ett ganska irriterande ljud som jag ofta känner att jag kan klara mig utan, var det fantastiska denna dag. Det var ett mail ifrån min vän i polen, som jag skaffade mig denna sommar, och jag var så glad att jag nästan ramlade av stolen. Vad underbart det kan vara att få en överraskning på en annars så vanlig dag.

...Även om jag i normala fall inte gillar överraskningar...