Idag har jag suttit hela morgonen och läst diverse debattartiklar, repotage och blogginlägg om politisk musik. Anledningen är en uppgift i svenska, och jag måste säga att jag gjort roligare saker men jag började ändå fundera. Kan vi fortfarande påverka samhället genom musik? Många skribenter är av den åsikten att vi inte kan det längre. Vi har helt enkelt fått det för bra i Sverige för att orka lyssna och påverkas av ord som en gubbe i sliten skjorta, 5-dagars stubb och trasig gitarr, kastar ur sig efter en kväll i baren. Fördomarna bara sprutar från alla håll och ingen verkar tycka att det ens finns någon anledning till att förnya protestmusiken.

Att ens försöka påverka landet vi lever i genom musik verkar vara idioti.

Är det så då, eller är det bara sånt man säger för att ingen orkar försöka?

Så är musiken död? Jag är nämligen av den åsikten att om musik inte rör vid människor, utan bara lyssnas på för lyssnandets skull, så är det inte värt det. Dock vet jag att så inte är fallet, jag kan ständigt (och många utav mina medmänniskor) fastna i en låt och en viss typ av melodislinga. Igår fastande jag så mycket i en flöjtstämma i en Simon&Garfunkel-låt att jag brände falukorven och såsen brände fast.

Trots att jag fick äta bränd mat så var jag av den åsikten att det var värt det. Jag blev berörd och då spelade resten ingen roll.

Jag tror inte att musiken är död, och inte heller den politiska musiken. 

För vårt samhälle formas av människor, och så länge en människa kan bli påverkad av musik så kan man påverka samhället med musik.

Hm... Kanske något att fundera över.