Vaknade med en förkylning.
Det blev värre under dagen.

Min pianolärare skickade hem mig, något road av att jag tycktes tro att jag fortfarande kunde ha pianolektion i mitt dåvarande tillstånd.

Väl hemma somnade jag under en filt i soffan. Sov i 2 timmar.

När jag vaknade hade min moder gjort både mat och varm choklad.

Maten rörde jag inte något märkbart, men jag drack varm choklad, länge och funderade över livet.

Jag satt bland alla mina näsdukar.

Varför är det aldrig någon som vill ha skinnet på den varma chokladen egentligen? Så äckligt är det väl inte, eller? Åtminstone i vår familj så har detta ansetts vara ett mycket störande moment. Något man försöker bli av med under alla omständigheter. Är det konstistensen som gör att det anses avskyvärt? Hm..

En annan djup  tanke: Varför får man ont i ögonen när man är förkyld? Man är väl inte förkyld i ögonen?

Det regnar ute och imorgon är det skoljoggen. Det är alldeles för kallt och regningt för att vara September. I september så ska man krama ur det sista av sommaren. Sitta på utecaféer, trots att det är lite kallt. Äta glass, ha solglasögon och ha klänning utan strumpbyxor den sista gången. Vad hände med september?

//Upprörd tjej som saknar sommaren.