Jag hostar. Jättemycket just för tillfället.

Jag fryser och är trött också, men att somna är en omöjlighet. Jag hostar så mycket att jag knappt vet var jag är ibland. Så mycket att det känns som att jag inte kommer ha några lungor kvar imorgon.

Jag orkar inte ta mig för något, så jag bara sitter här i min säng med ett gäng Bafucin och några paket näsdukar som sällskap. Jag skulle nästan, på något underligt morbidt sätt, kunna säga att det är lite mysigt. Även om jag mycket hellre skulle vilja sova. Om jag bara hade haft orken att göra något, så kanske det hade känts bättre.

Får ett hostanfall och tänker "Nej, jag tar tillbaka det där. Det är verkligen inte mysigt när man hostar så att man nästan vänder sig själv ut och in!"
Jag ska gå och se om jag kan få i mig lite te, eller åtminstone lite vanligt vatten...

Jag behöver sova.
Jag kan höra hur mina föräldrar snarkar i rummet bredvid.
Det är ett hån.