Jag är trött, sover nog lite dåligt.

Det är nyårsnatten som spökar genom ett nästan svart blåmärke på låret.

Jag tänkte nog, likt min bästa vän, försöka summera mitt år lite grann, om det nu är möjligt att göra såhär? 

Tänk vad mycket jag har hunnit med detta året! När jag tänker tillbaka på det så undrar jag hur jag har hunnit med allt detta, och jag undrar hur mycket småsaker, fina minnen som jag redan glömt.

Första halvan av detta året var underlig, overklig. Det hände något som inte fick hända, som inte kunde hända egentligen men ändå så hände det på något konstigt vis. Min syster blev sjuk. När jag träffar henne nu så inser jag hur länge sen det är och hur mycket hon kämpat. Andra halvan av året har handlat om att ta tillbaka livet, på så många plan. Jag har rest mycket, sett Berlin och Taizé för första gången, återsett fantastiska platser. Gett mig ut på äventyr, nästan badat näck i Bredsjö och sjungit för korna i Stenstorp. Jag har träffat så mycket fantastiska människor som jag inte skulle träffat om det inte var för en massa konstiga omständigheter! Jag har umgåtts med dessa vänner, nya som gamla, haft massa underliga, underbara samtal om livet och vad som händer sen, och försökt hitta vägar ut på alla problem som har uppstått under tiden.

Något som jag kan säga att jag har lärt mig är värdet av ett leende, hur underbart det är att få bli förbannad ibland, att man aldrig ska upphöra att förvånas av livet, att en blommig klänning kan fixa det mesta(för stunden), att det finns så mycket mer i en människa än vad som möter ögat, vikten av att ha en bra brödkniv, att man aldrig ska packa för mycket, näsdukar är förbaskat bra att ha i väskan, det är mycket bättre att gå och träna än att dricka kaffe, och att man aldrig är så ensam som man känner sig.

Nu ser jag fram emot ett nytt bra år, för om det är något som detta skitåret har bevisat så är det att även ett skitår kan bli väldigt bra i slutändan.

Nu tänkte jag att vi skulle fortsätta med att försöka ha lyckliga dagar.