Jag är trött, så trött att det känns som att ögonen ska gå igen vilken sekund som helst, men jag behöver skriva av mig lite tror jag så jag sitter kvar en stund.

Igårkväll var jag i kyrkan och skaffade mig en bra start på helgen. Det blev en fantastisk kväll med massa fina vänner och goda kladdkakemuffins! Jag lärde mig lite mer om hur en insulinpump fungerar och fick prova hur det känns när socker fräter på tungan. Det var hemskt roligt, men lite läskigt så prova det inte! :)

När jag vaknade idag så trodde jag inte att det var sant. 7 timmar och 15 minuter hade gått mycket snabbare än jag räknat med och till på köpet så kändes det lite som att jag hade behövt minst lika mycket sömn till, ändå blev det lite drygt fyra timmar i simhallen.

Sen blev det en promenad bara för två.

En efterlängtad promenad, som behövdes.

Det kändes inte som att vi fick pratat färdigt riktigt men jag fick fyllt på lite och det behövdes. Ibland inser man inte hur mycket man saknar någon förrän man träffas. Det blev ändå massa prat och kakor på en bänk i det fina vädret.

Panerade rödspättafiléer, potatis, sallad och citronsås för sex personer.

En stor fin familjemiddag, med mycket prat och ljuvliga skratt.

En stor flopp till Melodifestival, men vi fick skrattat, dansat, tjattrat och varit tysta, alltihop under loppet av en timme.

Vi avslutade hela kvällen med att mamma mitt under röstningen säger; "Jag hatar Takida!"

"Men mamma så kan du väl inte säga?!"

"Jo men jag tycker det! Han sjunger så bedrövligt fult!"

"Ja men mamma du kan ju inte säga att du hatar ett helt band för du tycker att sångaren sjunger dåligt? Det kan ju han dessutom inte hjälpa, det är hans röst som är sån.."

Då slutar min mamma samtalet med att säga:

"Ja hade jag låtit så när jag sjunger.. DÅ HADE JAG MINSANN VARIT TYST!"

:)

Idag har jag levt, och jag ska försöka fortsätta med det imorgon.