Ja då var det äntligen dags för den där stora körkonserten som vi repat inför i snart en termin, så nu sitter jag här och slänger i mig lite mat och dricker te. Jag hoppas verkligen att rösten håller.

OM ca. 10 minuter så ska jag börja förvandla, den ganska vanliga tjej jag är, till en fluffig rosa bakelse. Ja jag lovar det är ungefär så det kommer bli. Fast att vara en fluffig rosa bakelse kanske inte är så hemskt egentligen? Det finns ju värre saker att vara.

Jag är ur fas, rättare sagt - mitt liv är ur fas. Hur kan livet hamna ur fas, ja inte vet jag men på något sätt så har mitt liv bestämt sig för att springa i förväg. Det orkar inte vänta på att jag ska följa med hela tiden utan har nu sprungit så mycket fortare än mig att det skaffat sig ett ordentligt försprång. Vad gör man åt ett liv som inte orkar vänta då? Speciellt när jag känner i hela mitt väsen att sommarlovet är påväg och att jag absolut inte har kraft kvar att orka jaga efter livet.

Jag ser hur den där hemska postit-lappen på dataskärmen bara växer med saker som måste göras innan skolavslutningen. Det värsta är att det försvinner aldrig något från den. Det bara fylls på, och den ploppar upp större än någonsin varje gång jag startar datorn som att "HEJ HÄR ÄR JAG FÖR ATT JÄVLAS MED DIG OCH VISA ATT JAG ÄR MYCKET BÄTTRE ÄN DIG FÖR JAG HAR TID ATT VISA UPP ALLT DET SOM DU INTE HAR TID MED!"        Ja..... men... TACK DÅ dumma lapp. jag vill inte ha dig, nej jag ska minsann ta bort dig så ska du få se vem som har rätt.

Så har jag naturligtvis gått och kärat ner mig i en kille, vilket gör att det ständiga facebook-tittandet nu har nått oanade höjder. Jag måste ju kolla i alla fall varje timme om han kanske har skickat nåt, sagt nåt eller kanske till och med GILLAT NÅGON ANNANS BILD, för det är ju så nödvändigt att jag vet.

När då det älskade körrepet var slut idag och ryggen värker tills den går av, så tar man en bästavän och går och äter glass. Man inser inte förrän efteråt hur hemskt dryg och förskräcklig man är när man sitter där på parkbänken och bara spyr ur sig äckliga ord. Tack A för att du spyr på mig också ibland, det lindrar mitt samvete oerhört.

SÅ då är det dom 3 hemska.

- Hittade en underbart söt liten poplåt igår och har redan lyssnat sönder den lite grann. Tills jag idag insåg att den är med i "Breaking dawn" och min förtjusning nådde botten. Ont i magen, vill inte mer.

- När jag kom hem idag var jag duktig flicka och satte mig att räkna matte tills mitt huvud inte ville mer. Går ut i vardagsrummet för att kolla om pappa också ville ha te. Han säger: Du ser milt sagt inte så fräsch ut. TACK PAPPA FÖR UPPLYSNINGEN OM ATT JAG INTE ENS KLARAR AV ATT TA HAND OM MITT YTTRE NÄR ALLT ANNAT KLAPPAR IHOP.

- Den äckliga känslan när jag inser att min mamma just nu sitter på ett uteställe på Sicilien med två väninnor, dricker rödvin och äter god middag. 

Underbara frustration, åk på semester och kom tillbaka när jag fått lite ordning på mitt liv. Jag är trött på mig själv. Behöver en kram. God natt.

I brist på nya bilder tittade jag igenom mitt bildarkiv och upptäckte några riktigt fina bilder från min fjorton-årsdag.

En plats som absolut ligger lite närmare himlen! Jag skulle ta en massa bilder, kameran var laddad och minneskortet tömt. När vi åkte därifrån efter 4 dagar så hade jag inte tagit en enda bild! Så jag fick tigga till mig lite bilder ifrån Stina! ;)

Håll i mig och släpp aldrig taget, tänk om jag faktiskt gick av...

If I start crying it's just cause I'm tired. When ever I decide to let go I'll call you and let you know, so you can hold me while I break.