Om 12 dagar fyller jag år.

Det är mindre än två veckor kvar.

Jag är född klockan 15:56 en riktigt varm sommardag.

Dagen efter min pappas födelsedag. Sveriges fotbollslandslag spelade väldigt bra och min födelsedag är senaste gången min pappa diskade hemma hos oss. Det är snart 18 år sedan.

Om 12 dagar.

Jag drar mig lite för att fylla 18. Då måste man börja ta ansvar. Egentligen tror jag inte, nej jag vet, att det inte kommer bli någon större skillnad, men ändå så är jag lite nervig inför denna dag. Mycket kan nog bero på att min bästa älskade, älskade vän har planerat något på min födelsedag. Jag har fått ledtrådar om vad det är men jag har ingen aning om vad jag ska få göra för att få min present. Hon har dessutom dragit in FLER av mina älskade vänner och det gör inte saken bättre. De dessa underbara människor har gemensamt är att dom är knäppa, och att jag älskar dom! :)

Jag börjar sakta inse att jag litar helt och fullt på dom så jag blir lugnare och lugnare i att de har planerat denna dag åt mig.

Vi får se hur det känns imorgon.

Saker kan förändras över en natt.

Att det är sommarlov har inte riktigt gått upp för mig än. När min syster, min mamma och jag stod ute på garageuppfarten och planterade i alla krukor och byttor vi kunde hitta så regnade det. Inte ett stilla fint regn. Det ösregnade. Det blåste i träden och det hade, på många sätt, kunnat vara oktober. Jag stod i min höstjacka med jord i skorna och förstod verkligen inte hur det skulle kunna bli sommar nu. Att det är mitten av Juni och midsommar nästa helg är så avlägset att det nästan inte finns.

Ändå så infann sig en liten sommarlovskänsla när jag skrubbat färskpotatis och ätit trevlig och väldigt god familjemiddag. Nu har jag istället hamnat i stadiet där jag ska hinna med en massa saker. Jag ska träna varannan dag, jag ska öva flöjt minst 2 timmar per dag, jag ska spela piano så att det ryker om det, och göra mina röstövningar tills jag blir operasångare. Allt detta plus resor till diverse ställen ska jag hinna med. Jag ska dessutom hinna med något som kallas för vila. Det är inget jag direkt har talang för men övning ger färdighet. Nu lät jag som min pappa... suck.. detta blev ett långt inlägg och nu ska jag sluta tjata. Jag börjar bli trött på mig själv, det är nog dags att uppsöka sängen.

Ett MVG i EOS.

Två projekthandledare.

Trött.

En helt underbar spontancykeltur med bästaste bästa vännen. Det behövdes även om det lämnade mig lite kall.

På vägen hem från Isa så går jag av cykeln och bestämmer mig för att gå en liten bit. Då kommer det en liten liten kille gående med sin mamma. Jag råkar sparka till en sten med min ena sko, och stenen flyger iväg och landar precis framför fötterna på den lille killen. Han tar ett steg fram, tittar på mig och sparkar sedan iväg stenen i min riktning. När han inser att han fått iväg den till mig så tittar han upp och hela ansiktet spricker upp i det största leendet jag sett på länge.

Hela han strålade av en obrytbar lycka. En fantastisk lycka över något som inte var meningen skulle hända. Det var inte med flit jag sparkade till stenen. Den bara råkade hamna framför honom. Ändå var han överlycklig när han fick sparkat tillbaka stenen till mig. Varför är vi inte överlyckliga när vi klarar av att sparka iväg en sten? Om vi var det så skulle vi nog vara lyckligare, jag tror det. Om vi kan hitta det i oss att bli helt saliga av att kunna sparka iväg en sten så skulle man nog vara lite nöjdare med sig själv.

Nöjd med vad man själv kan prestera, för man kan ju faktiskt sparka iväg en sten.

Vilken härlig morgon det blev.

Jag kom hem 02:36                                Låg i sängen 02:45                  Vaknade 04:56

Fiskmåsarna är inte snälla mot mig när dom väcker mig så tidigt. När jag sen somnade om väckte dom mig igen en timme senare. Det har med andra ord inte blivit så mycket sömn.

När jag gick hem med A genom stan så regnade det. Ett stilla, blött, duggregn blandades med skrik från Sanden. Jag kommer ihåg att jag tänkte 100 gånger att nu blir jag superförkyld.

När jag lämnat av A hemma hos sig gick jag hem och hela tiden så kändes det som att jag glömt något. jag kunde verkligen inte komma på vad det skulle kunna varit. Vad det än var så hade jag ingen aning om vad det var förrän jag vaknade imorse. MINA ÖRHÄNGEN ÄR BORTA! jag hade på mig dom när jag gick ut men när jag kom fram till klassfesten så var dom borta..?! Det är ju jättekonstigt. Jag ska hem till L och hämta min cykel snart så jag kommer väl på det på vägen antar jag/hoppas jag.

Sov väl!

Skriver en halv sida och tar bort den igen.

En massa ord är faktiskt inte nödvändigt.

Jag sitter på altanen, i solen, med min historiebok och jag trivs.

En bra dag blev en underbar kväll, även om historieboken är mitt enda sällskap.

Nationalsdagsfirande i Frändefors med fika, familjeporträtt och sommar i luften. :) Kravbananerna jag fick med mig hem får räknas som en bonus!

Tyvärr hann vi inte gunga L! Det hade varit det som hade satt ordentlig guldkant på dagen, men det får bli en annan dag.

Man blir aldrig för gammal för att gunga.

Mitt hår bär en svag doft av rakvatten och syrén. 

Jag kommer somna med ett leende på läpparna.

Målar akvareller i huvudet. Det var så länge sedan jag tog fram mina färger och penslar nu, att jag knappt kommer ihåg hur man gör. Kanske att det är som att cykla - har man en gång lärt sig det så sitter det i. Fast jag vet att det inte är så. Målar man inte på länge så saknar man det och ju längre man väntar desto svårare är det. Bilderna blir fulare och fulare för var dag som går.

Världen slutar ändå inte att vara vacker, och tar man sig tid att öva. Måla fula skisser och göra slut på pappersark.

Så är det nog ändå lite som att cykla. Det tar lite tid innan man hittar balansen.

Ja hur tänkte jag nu..? Idén var att jag skulle skaffa något att samla mina tankar runt. Jag tänkte att om jag hittar en sak som jag kan fokusera helt på så kanske det blir lättare att strukturera upp resten av livet. Det var en ganska god idé, till att börja med åtminstone..

Jag har haft en jättebra helg. Ja, det är ett ärligt konstaterande.

Fredag: MVG i Engelska B (höll på att kyssa min lärare i engelska av lycka när han berättade det för mig men jag avhöll mig från detta och gjorde istället några ordentliga glädjeskutt i den fruktansvärt tomma korridoren utanför) En helt galen shoppingrunda på ICA och en helt underbar grillkväll på Skräcklan med fina människor, god mat, massa skratt, bad, yoga, fina rumpor och solhälsningar.

Lördag: Glass med bästavännen och en härlig tripp i staden. Senare myskväll hos min favoritfamilj, tur att jag nästan tillhör den! Där var det också massa god mat, trevliga människor, god efterrätt och massa massa skratt! :)

Söndag: (Mycket jobbigt att gå upp, när jag vaknade så fick jag en djup tanke om att jag skulle vilja att det var sommarlov så att jag kunde strunta i att gå upp tidigt imorgon också och inte ha något att oroa mig för.) Middag hemma hos mormor med en massa god mat, en massa härliga skrattande familjemedlemmar och massa sol. Att vi dessutom fick sitta i de blomterparadis som min mormor kallar sin trädgård var bara en bonus. En underbar dag!

Sen ringde min mamma från Sicilien. Min underbara, vackra, finast av alla, älskade mamma. Och då saknade jag henne, oerhört. Värk i hjärtat. Men hon ringde och jag mådde bra när jag fick prata med henne. Så även om det blev lite värk i hjärtat så var telefonsamtalet det som satte guldkant på denna dagen. Det som gjorde att denna dagen blev lite bättre än alla andra dagar.